Finsk film (källa COMPULINE)

Den första filmförevisningen för allmänheten ägde rum i Sofiasalen i Helsingfors Societetshus den 29.6.1896. Föreställningen bestod av 15 kortfilmer av Lumieré. Den första film som filmades i Finland var dokumentfilmen ”Uutta Helsingissä – Nikolaikadun koulun koulunuorisoa välitunnilla (Nytt i Helsingfors – Skolungdomarna vid Nikolaigatans skola har mellantimme) som blev färdig 1904 och visades 3.12.1904 i Broholmens cirkusmanege. Filmens längd var endast 2 minuter och gjordes troligen av en filmare från St Petersburg.
  Den första ljudfilmen som visades i Finland var den med Vitaphone-teknik gjorda filmen Sonny Boy (The Singing Fool) som visades på Capitol i Helsingfors den 19.9.1929. Den första inhemska ljudfilmen var Sano se suomeksi (Säg det på finska) som hade premiär  den 30.3.1931. Finlands största filmstudios var Oy Suomen Filmiteollisuus SF-hallar vid Elisabetsgatan 14 i Helsingfors. De två hallar stora komplexet var i användning 1945 – 1962.
Finlands första biograf öppnades i Helsingfors den 25.12.1901 under namnet Kinematograph International. Bagarmästare Gustaf Nordin, som ägde biografen stängde den dock redan under samma månad.
   I mars 1904 grundades och öppnades vid Mikaelsgatan i Helsingfors i samma hus som Kinematograph-International  verkat en ny biograf av ingenjör K E Ståhlberg. Biografen som var landets första egentliga biograf fick namnet Jorden Runt. Samma år i december  visades den första i Finland gjorda filmen.. De flesta stumfilmer i Finland producerades 1914. 1952 och 1955 var de mest produktionsrika  åren för finsk ljudfilm. Bägge åren hade 30 finska filmer premiär.
  Finsk filmproduktion stabiliserades på 1920-talet då i medeltal fyra spelfilmer producerades.
Finlands första spelfilm, Louis Sparres och Teuvo Puros 20 minuter långa ”Salaviinanpoltajat” (Lönnbrännarna) hade premiär den 29.5.1907. Den efterföljdes 1911 av Teppo Raikkas ”Anna-Liisa” och 1913 av Teuvo Puros ”Sylvi” och Kaarlo Halmes ”Nuori luotsi” (Den unga lotsen). I slutet av 1910-talet producerade den framgångsrike producenten Erkki Karu sin första film och 1923 kom hans egentliga genomslagsfilm ”Koskenlaskijan morsian” (Forsfararens brud) som hade framgång både i Finland och utomlands. Samma år hade han stor framgång med filmen ”Nummisuutarit” (Sockenskomakarna).
  Atelier Apollo producerade 110 filmer åren 1906-1913. Suomen Filmikuvaamo Oy grundades 1919 och 1921 bytte bolaget namn till Suomi-Filmi Oy. Valentin Vaala började 1929 producera stumfilmer, av vilka ”Mustat silmät” (Svarta ögon) var den första.
  Lahyn Filmi Oy producerade den första finska ljudfilmen ”Sano se suomeksi”(Säg det på finska) som hade premiär 30.3.1931. Samma år redigerade Karu sin första ljudfilm   ”Tukkipojan morsian” (Timmerflottarens brud).
  ”Siltalan pehtori” (Inspektorn på Siltala) av Risto Orko blev en stor succé. Förutom de redan nämnda var Toivo Särkkä, Teuvo Tulio, Nyrki Tapiovaara, Ilmari Unho, Hannu Leminen, Edwin Laine, Erik Blomberg, Jack Witikka och Matti Kassila välkända under finsk films första årtionden..
  Suomen Filmiteollisuus   grundades 1933 och Fennada-Filmi 1950. Den första finska färgfilmen var Toivo Särkäs ”Juha” som hade premiär den 6.11.1956.
1955 var ett guldår för finsk filmproduktion . Efter det gick det bakåt för att nå bottenrekord 1967 och 1973. Samtidigt tog dock nya friska krafter över och nya regissörer,  först bl.a Maunu Kurkvaara, Risto Jarva, Erkko Kivikoski, Jörn Donner och Mikko Niskanen och Jaakko Pakkasvirta började verka. På 1970-talet tillkom ytterligare Rauni Mollberg, Pirjo Honkasalo, Pekka Lehto, Mika och Aki Kaurismäki, Timo Linnasalo, Tapio Suominen och Tuija-Maija Niskanen.
  Största antalet biografer i Finland, 620 stycken fanns det 1958. Det totala antalet sittplatser var 174 240 stycken. Den största biografen i Finland genom tiderna var Aloha i Helsingfors som hade 1200 platser 1946-1969. Den nuvarande största biografen torde vara  Bio Rex i Glaspalatset i Helsingfors som öppnade 1936. Biografen har 800 platser.
Två krigsfilmer delar på titeln ”Den längsta filmen”: Rauni Mollbergs ”Tuntematon sotilas”(Okänd soldat) (1985) och  Pekka Parikas ”Talvisota”(Vinterkriget) (1989). Bägge var 3 timmar och 19 min långa.
En mindre publikdragande film var den av Tuomo Juhani Vuorenmaa regisserade och av  Anar-Cineman 1970 producerade ”Julisteiden liimaajat”. Filmens produktionskostnader var omkring  50 000 mk, medan de betalande åskådarna endast var 89. Den mest förlustbringande filmen var Rauni Mollbergs ”Ystävät, toverit” (Vänner, kamrater) med premiär 1990.Filmens produktionskostnader var 18.487.466 mk.. Filmen fick i 7 080 062 mk i produktionsbidrag och filmens andel av biljettintäkterna var 262 107 mk.